Nästan sommar!

Idag har det varit helt underbart väder och det kändes nästan som om det var sommar. Igår hade jag tänkt att passa på att köra intervall när vi var och hälsade på hemma hos mormor och Håkan men det blev lite fika och annat så det blev aldrig av.

Så idag satte jag på mig efter lunch och sprang ut och körde fartlek och det var riktigt roligt!

Idag skippade jag vantar, jacka och allt annat som hör vintern till...

Misslyckat testlopp...

Idag var det äntligen dags för årets första testlopp! Jag var taggad till hundra och kände lite pirr i magen när vi började med en lätt uppvärmning. Vi joggade lugnt bort till Gubbholmen och pratade lite om hur många varv det skulle bli och vilket resultat vi skulle få.

Min träningskompis var helt säker på att två varvar runt Gubbeholmen + ett ärovarv på gräsmattan skulle bli 5 km... Jag tyckte det lät lite men vi bestämde oss för det ändå.

Efter det första varvet började jag springa lite snabbare för att få ett bra resultat och allt kändes bra. I slutet på det andra varvet sneglade jag på klockan och insåg att det var 2 km kvar(!) innan vi skulle vara färdiga med loppet...

Så det slutade med att testloppet blev 3 km istället för 5 km men jag hänger inte läpp för det. Om någon vecka försöker jag på nytt och hoppas på att det blir 5 hela kilometer...

En tågentusiast som sällskap

Idag när jag var ute och sprang fick jag sällskap av en tågentusiast och vi hade det riktigt trevligt. Mellan tågpratet hann vi prata lite om lyftkranar, bilar i olika storlekar, morfar, båtar och allt annat som är viktigt ;)

Vi sprang (eller det var ju mest jag som sprang) ganska långt idag i blåsten och det var riktigt roligt. När vi kom hem ville min lilla följeslagare gärna springa mer men jag fick förklara att jag var lite för sliten men att vi skulle ut snart igen...

Min följeslagare med ett nytt tåg på sin 2-årsdag förra året....

Framsteg

Jag märker att det sällan finns tid för att hinna blogg och det känns lite trist. Jag önskar att jag kunde få till ett blogginlägg i veckan men jag har insett att det kanske inte går med två småbarn, träning och allt annat som händer i min vardag!

Nu det till det roliga! Jag har äntligen märkt framsteg med min intensiva träning! Det går lätt att löpa och mina tider har förbättrats men jag orkar även springa längre. Den längsta distansen sedan januari är 7,11 km. Det märks också att jag orkar mer när det gäller styrketräningen.

Mina träningskalender på Funbeat

Förkylning

Nu har jag blivit förkyld igen men nu börjar jag äntligen bli lite bättre. Den här veckan har det inte blivit någon löpning utan bara promenader och styrketräning men det har funkat bra det med.

Idag har vi åkt hem till mormor och Håkan så nu blir det lite träning på crosstrainer medan Filip leker och Alicia sover :)

Resultat!

Nu börjar träningen äntligen ge resultat och det känns gött! Idag sprang jag 3,04 km på 18:58 och det är riktigt bra och passet gick mycket bättre än vad jag hade väntat mig. Kändes som om jag sprang på moln hela vägen och jag klarade av den jobbiga backen upp till konsum :)

Igår så vägde jag mig igen och jag har gått ner 6 kg sedan förra gången jag vägde mig, den 3 januari, vilket innebär att jag har gått ner cirka 1,5 kg/vecka. Och det är inte helt fel!

En bild på mig och Matilda från Vårruset 2010. Snart är det dags igen!

Snöstorm!

Idag var det dags för löpning igen och jag hade ingen större lust att ge mig ut. Jag försökte locka med mig någon ute men ingen nappade... Konstigt! När jag ringde min bror och frågade så svarade han ganska fort: "Varför ska du ut och springa nu när det snöar och är halkigt?!"

Ja varför tvingar man sig ut och tränar när det är snöstorm ute(?!), det är en bra fråga. Enda svaret jag har är att det är gött!

Jag lyckades få med mig Filip i babyjoggern och han uppskattade det verkligen :) Jag däremot är mest glad att träningspasset är över och att jag sitter inne i värmen nu! Men lite härligt var det allt, trots att det var svinkallt och blåste motviden(=snö i ansiktet och ögonen)....

En härlig vinterbild på mig i skidspåret (2010).

Att ha tid...

Innan jag fick barn hade jag all tid i världen till att träna men ändå hörde jag mig själv säga, alltför ofta, att jag inte hade tid till att träna. Det var arbeten som skulle lämnas in och böcker som skulle läsas, så det fanns inte mycket tid över till träningen.

Precis innan jag blev gravid med Filip började jag träna mer på allvar. Jag började löpträna lite lätt och styrketräna, mest för att inte gå upp alltför mycket i vikt. Jag hade inget långsiktigt mål utan jag ville mest bara komma i form. Tiden gick, jag blev gravid och träningen minskade sakta men säkert.

Efter Filip hade fötts väcktes träningsmänniskan i mig till liv. Helt plötsligt insåg jag att träning var det bästa som fanns och att springa faktiskt(tro det eller ej) kunde vara roligt. Jag bestämde mig för att börja träna på riktigt och jag satte upp nya mål.

Träningen fortskred utan några större problem och det var inte förrän jag skulle återgå till vardagen och lämna över stafettpinnen till Thomas som jag insåg att det här med att ha tid till träning faktiskt inte är så lätt. Träning+ Utbildning+Småbarnsförälder= Livspussel

Ganska fort insåg jag att om man vill träna får man ta sig tid!

Filip följer gärna med mamma och/eller pappa ut på en löptur!

Jag kör lite back-träning tillsammans med T och Filip.

På banan igen!

Så var jag tillbaka på banan igen! Nu har jag börjat komma igång med träningen efter förlossningen och jag känner mig peppad till max. Jag började med promenader veckan efter förlossningen och nu har jag lagt till powerwalk, kortare löpturer och styrketräning. Min målsättning är att jag i slutet av året ska springa en löptur som slår mitt pers på 16 km(helst en halvmara), en viktminskning på ca 6-8 kg och större andel muskelmassa.

Hur det kommer gå återstår att se ;)