Snöoväder

Idag tog jag och Matilda ett pass i snöovädret och det var superskoj. Vi hade motvind första halvan av passet och fick hela tiden en massa svalkande snö i ansiktet. Underlaget var inte det bästa och det kändes ganska fort att jag inte är van att springa på snö. Hela kroppen värkte i slutet och när vi väl kom i mål kändes det som kroppen skulle ge upp!

I morgon kommer jag nog ha rejäl träningsvärk för jag känner ganska mycket redan nu. I morgon ska jag försöka ta ett till pass ute i snöovädret!

Ibland blir det inte som man har tänkt sig!

Idag var det dags för ett familjepass igen och alla var peppade till hundra. Vi började springa mot banvallen och efter en liten stund somnade lilleman gott i vagnen, så som han brukar göra när vi är ute och springer. Allt gick toppen ända tills vi hade sprungit 7 km...

Då vaknade Filip och var ledsen och sen blev det bara värre och värre. Vi insåg att vi inte kunde springa eller gå hem med honom så vi gick in till Marianne på Norrstrand och fick låna telefonen. Jag ringde till min supermamma som kom snabbt som blixten och hämtade oss och körde hem oss till värmen!

Nästa pass för Fille stanna inne i värmen och då ska jag köra 2 mil, vilket blir nytt rekord!

Att ta en genväg utan att veta om det...

För en stund sedan var jag ute på ett härligt kvällspass i mörkret. Allt kändes bra och jag kände att jag kunde springa lite fortare, och mot slutet av passet tänkte jag på vilka fina siffror min klocka skulle visa när jag kom i mål.

När jag till slut kom i mål och tittade på klockan visade den att jag bara hade sprungit 4,70 km på cirka 29 minuter?! Jag tyckte att det verkade väldig märkligt eftersom jag har sprungit samma runda förut och då har den varit runt 7 km, men klockan kan väl inte ha fel tänkte jag. När jag väl kom in skyndade jag mig att föra in träningspasset på Funbeat och började granska mitt pass i minsta detalj. När jag kom till den delen då man kan se sträckan som man har sprungit såg jag att jag enligt kartan(och klockan) hade tagit en genväg utan att veta om det!

Så nu har jag mätt om sträckan på egen hand i Eniro och kollat hur lång runda har varit tidigare gånger och det visade sig att klockan lurade mig!

Nu ska jag njuta av mitt avklarade lopp och njuta av att det är helg. Trevlig helg!

En ny hjärna önskas!

Idag körde jag ett längre pass som blev en blandning av asfaltslöpning och terränglöpning. Jag hade tänkt ut en nya bana att köra i förväg och jag kände mig väldigt peppad när jag gick ut.

Första biten gick lätt och jag trodde att hela passet skulle gå som en dans, men ack så fel jag hade! Ju längre jag kom desto tyngre blev det och för en stund tänkte jag lägga mig ner på marken och inte ens försöka ta mig hem. När jag kom fram till skogen(som jag hade tänkt skulle vara höjdpunkten på passet) var jag helt färdig och jag ingen lust alls att fortsätta men envis som jag är vägrade jag ge upp.

När jag hade sprungit i spåret en stund släppte alla smärta som jag hade haft innan och allt kändes hur lätt som helst. Jag kände att jag var oslagbar och att jag kunde springa hur långt som helst! Så min planerade korta distans förvandlades helt plötsligt till ett långpass.

Under tiden som jag sprang min lilla extrarunda hem så insåg jag att min hjärna hade spelat mig ett spratt. All värk som jag hade i början satt endast i mitt huvud och jag skulle ha kunnat känna mig oslagbar från början av passet om jag bara hade fått min hjärna att tänka positivt och fått hjärnan att göra som jag ville.

Så de kommande veckorna ska jag träna på att lära min hjärna att tänka rätt så jag orkar springa längre och fortare!

Full rulle!

De senaste dagarna har vi haft fullt upp med firande är hemma så jag har inte haft någon tid över till bloggandet tyvärr, men nu ska jag försöka komma igång igen.

Idag var jag ute och körde ett lugnt långpass i mörkret och det kändes väldigt bra. Jag funderade lite på träningsupplägg under tiden som jag sprang och jag kom på en hel del bra saker. Nu ska jag bara försöka få ner det på papper och få lite tips från Thomas innan det är helt färdigt.

I morgon blir det ett styrketräningspass och om jag har tur kanske jag får Thomas med mig!

Konsten att springa med babyjogger

Idag har jag övat på konsten att kunna springa med en babyjogger och det är minst sagt svårt! Hela förmiddagen idag har det regnat men efter lunch började det se bättre ut så jag fick för mig att ta med Filip ut på en liten runda.

Vi gjorde oss i ordning och precis innan vi gick ut sa jag till Thomas att hämta regnskyddet i fall det skulle börja regna igen. I sista stund bestämde jag mig för att skippa regnskyddet eftersom det såg ut som om det inte skulle bli något mer regnande. Väl ut började det dugga lätt men jag intalade mig själv att det var väldigt lokalt och att det snart skulle upphöra.

Idag märkte jag hur svårt det faktiskt är att springa med babyjoggern när jag inte har använt den på ett tag! Jag sprang alldeles för fort i början innan jag kom på att jag inte kan springa lika fort när jag har babyjoggern eftersom det går mycket tyngre med den. Min för höga hastighet resulterade i att jag fick ont precis överallt i kroppen och var på nära att ge upp men jag lyckades kämpa på så vi tog oss hem.
När vi nästan var hemma började regnet vräka ner och det haglade en hel del med. Som tur var var bestämde jag mig för att nöja mig med mitt korta passa och Filip var nog också glad över det så han slapp bli blöt :)

Utanför öser regnet ner...

2 in 1

Idag körde jag ett intervallpass i skogen och ett kortare distanspass i det härliga höstvädret. Det bästa med hösten är att jag kan träna i skogen och utan att vara rädd för att stöta på någon orm! Idag kändes kroppen pigg och fräsch och träningspasset gick som en dans på rosor, varför kan det inte alltid vara så?

Jag trodde inte att det skulle vara så kallt ute idag så jag skippade mina vantar när jag sprang ut men efter en liten stund kände jag att jag hade behövt ha ett par vantar. Så nu måste införskaffa nya löparvantar eftersom min sambo Thomas har lyckats slarva bort min ena löparvanten . Jag ska försöka hitta en bra mössa som jag kan ha i vinter när det blir riktigt kallt.

Nu ska jag äta lite mat och sen ska jag busa lite med Filip. Ha en trevlig kväll!

Ett kort träningspass.

Idag valde jag att köra ett lite kortare träningspass på cirka 5 km och det var ett jättehärligt pass! Jag har tänkt försökt att börja variera min träning lite mer och även försöka klämma in ett styrkepass eller två i veckan.

Idag tittade jag på min träning och jag kan nu stolt konstatera att jag har gått från att kunna köra ett 5 km-pass i 06:26 min/km till 05:35 min/km på 3 månader och det känns underbart!


Nu ska jag och Filip hoppa i plurret och vila :)

Som att springa i sirap...

Jag har precis kommit in från ett långpass i det ruggiga höstvädret. Idag kändes det riktigt segt, precis som att springa i sirap(inte för att jag har gjort det men jag kan ana hur det känns) men trots det lyckades jag få ett nytt personligt rekord! Nu är 12,19 km den längsta sträckan jag har sprungit i hela mitt liv och nu kan jag äntligen känna att jag börjar komma närmare mitt mål :)

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen blir det Seinfeld med Thomas!

Välkommen till min nya blogg!

Nu har jag bestämt mig för att börja blogga om min resa från milen till maran. Jag började bli mer seriös med min träning förra året i november, 1 månad efter min son hade fötts. I juni i år sprang jag min första mil på 53 minuter och nu har jag ställt in siktet på ett maraton!