En ny hjärna önskas!

Idag körde jag ett längre pass som blev en blandning av asfaltslöpning och terränglöpning. Jag hade tänkt ut en nya bana att köra i förväg och jag kände mig väldigt peppad när jag gick ut.

Första biten gick lätt och jag trodde att hela passet skulle gå som en dans, men ack så fel jag hade! Ju längre jag kom desto tyngre blev det och för en stund tänkte jag lägga mig ner på marken och inte ens försöka ta mig hem. När jag kom fram till skogen(som jag hade tänkt skulle vara höjdpunkten på passet) var jag helt färdig och jag ingen lust alls att fortsätta men envis som jag är vägrade jag ge upp.

När jag hade sprungit i spåret en stund släppte alla smärta som jag hade haft innan och allt kändes hur lätt som helst. Jag kände att jag var oslagbar och att jag kunde springa hur långt som helst! Så min planerade korta distans förvandlades helt plötsligt till ett långpass.

Under tiden som jag sprang min lilla extrarunda hem så insåg jag att min hjärna hade spelat mig ett spratt. All värk som jag hade i början satt endast i mitt huvud och jag skulle ha kunnat känna mig oslagbar från början av passet om jag bara hade fått min hjärna att tänka positivt och fått hjärnan att göra som jag ville.

Så de kommande veckorna ska jag träna på att lära min hjärna att tänka rätt så jag orkar springa längre och fortare!